Sandland

En sapiens fornologi i förväxta skrapor av stål och betong
Och tänder hammrar sekundärt i avfallstoner
Ljuden från mänskliga resurser omfattas av läten
Och våra lianer av flykt, kastad i strävan grupperas till genetiska primitioner

Spermastrålar fångas upp av honor
Den hanliga förvinner
Långt in, tillbaka i Urskogen

Puls i tunnelbanor
Stickdåd med krossade skallar
Crackhoror sexmördas
Pimps skjuter benen av varandra
Guldet över "Ya man!" hänger som en kristi födelse
över edsvuret vatten till Gudfadern

En ambulans stannar vid 35 corner street
Två ourangutanger med ambulanskläder försöker hitta resterna av ett gorillabarn
nedskjuten i folksamlingen av sin egen pappa

Ourangutanghonan ligger bredvid på marken
märkt av stundens beståndsdelar
att inget blir som förr

Röd flash skimmrar upp vid ambulansen och aporna trängs
Poliserna stänger dörrarna till bilen
" Walk on by "
och en utav dom sätter sig på huk framför offret
kliar sig lite lätt på nosen

Dom andra poliserna spärrar av
aporna trängs
tittar
undrar
en fotograferar

Honan förs chockad till sidan
läggs en filt över hennes päls

another day goes by
another days has passed
another future has been written

that all belongs to the monkeys fairytail
in a human city
for a dream
about society

All art of bounds
together




Last shift

I lägenheten kastade han av sig sin träningsbag på soffan
Gick fram till fönstret och tittade ut
Lät handen vila lite lätt mot den slitna gardinen

Drugstorens uteliggare stod utanför
värmde sina händer i sprit, drack ur handflatorna

Han tvålade in sin päls i duschen
och undrade när allt skulle ta slut

" This is no worth living for.." viskade han till sig själv

En kvinnoröst hördes genom dom tunna väggarna, vars fukt kläddes mer än tapeterna.

Another sounds
in my steel hope of memory

Another resolution for Thanksgiving
Oh my good..is this worth living for..?

Henrietta
Om det inte vore för den betydelse så hade jag aldrig lagt märke till det.
Det var under ett av mina kvällspass som städare på MonkeyRailStation som allt skedde. Aporna sprang fram och tillbaka från Sub 2 till linje 14 och 24. Det var ett gräsligt liv nere på Downtown Talk, samlingsstationen för dom apor som skulle ut till Fawe Air. Man kallade dom Feijkes.

I skaror stod dom på perrongerna och väntade på sekundsnabba stop.
Inpressuers, eller " Inpressarna " tryckte in hopen med vana sköldar bakom resenärenas ryggar för att få in dom i vagnarna.

Klockan var tjugo i tolv på natten då jag upptäckte det. Några timmar tidigare hade en läcka i en av lufttunnlarna stoppat 4:e linjen till Fawe Air. Perrongen var helt tom och jag gick och sopade upp skal och fruktrester. Tömde alla utrymmen på tidningar och tvättade av bänkarna med sprit. Det blev varmt efter en stund. Fläktsystemet hade ännu inte lagats. Ett brummande läte stack i mina öron. Plötsligt såg jag ett par skor nedanför en bänk. Jag tog upp dom och såg mig omkring. Det fanns ingen mer än mig på perrongen. Jag kastade dom i säcken och började sprita av sittutrymmena av stål och metall. Men jag kände mig iakttagen då jag stod framåtlutad och jobbade frenetiskt med att skrapa av klistrat tuggummi. Jag vände mig om igen, tittade ner i mörkret genom tunneln mot Fawe Air. Plötsligt small det till och ånga pysste ut ifrån tunnelns ventiler. Det hela kom så plötsligt så jag stod kvar och blickade in.

Några sekunder senare fortsatte jag med att få bort skiten från perrongsätena. Jag hörde ett ljud bakom mig av skor. Jag kände igen dom. Nattvakterna på sin tur. Dom kom upp bakom mig. Jag hörde radions anrop väsa från deras midjebälten.

" Allt väl?" frågade den ena av dom
" Visst..själv..lugnt?" fråga jag , men fortsatte mitt arbete utan att vända mig om.

" samma skit varje pass..crackluder med överdos. Fem rån nere på trean ikväll. Två skjutna."

"fick dom tag på dom?"

" Nej"

" nåt jävla gäng från Fawe Air ryktades det om." inflikade den andre vakten.

" jag trodde ni var två som städade ihop?"

Jag vände mig om där jag stod. Tittade på dom båda vakterna.

" två..? "

"ja! Två."

" Vi har aldrig varit två städare på nattpassen" sa jag och torkade svetten ur pannan.

Vakterna tittade lite misstänksamt på mig, och sedan slog dom en blick mot varandra.

" Städade du trean ikväll?"

" Nej..trean städas imorgon natt," sa jag.

Det blev plötsligt tyst.
Sedan svor den ene.

" Fuck!"

Dom båda vakterna såg sig omkring. Verkade bli uppjagade av någon anledning.

Dom gick plötsligt snabbt mot trapporna utan att säga ett ljud.
Jag observerade att den ena av dom lyfte upp sin radio.
Sedan försvann dom.

Jag tog min skyffel och började städa upp på stengolvet.
Gick längs perrongens utkant och drog in fimpar. Brummandet från fläktarna hördes fortfarande. Det irriterade något, men jag var van.
Jag satte på mig hörlurarna från min freestyle och lyssnade på Jazz Echo by nigth. Jag älskade musiken. Framför allt Charlie Parkers, Jazz Zweet Jones och Rya Embillo. Efter en stund hade jag sopat upp hela perrongen och bockade mig fram för att kasta i det sista i säcken.

Då jag lutade mig upp så såg jag rakt in i tunneln mot Fawe Air.
På en bråkdels sekund så tyckte jag att jag skymtade något där inne.

Jag stod framåtlutad utan en rörelse och försökte se vad det var som jag trodde att jag såg. Jag släppte säcken och gick fram till nödstegen till spåret. Lutade mig närmre över räcket och försökte se.

Jag tog upp nycklarna och letade rätt den nyckel som öppnade grinden till nödstegen till spåren. Jag gick ner försiktigt. Höll balansen då jag gick över skenorna. Såg väskan ligga slängd ett femtal meter in i tunneln.

Jag gick fram. Lyfte upp den.
Den var tung. Jag svängde lite med väskan för att bestämma vikten.
Tog den med mig upp på perrongen och lade den i säcken.